Höstlov och Halloween

Ännu en vecka har gått, och den gick lika snabbt som förra. Imorgon är det någon annan som tar över och skriver här på klassbloggen, men mig ser ni förhoppningsvis om ett tag igen. 
 
JAG HAR HÖSTLOV!!! Ja, jag fick det i fredags, men det egentliga höstlovet börjar ju inte förrän imorgon. Nu är det bara helg. Men jag har knappt lyckats förstå att jag inte ska till skolan imorgon, för någon gång då och då kommer jag på mig själv med att fundera över skoldagen imorgon, trots att jag inte har skola imorgon. Under lovet ska jag fira halloween (även fast jag egentligen inte tycker om halloween, kommer till det senare), åka till stan och göra en välbehövlig shoppingdag, plugga inför samhällsprov och vila.
 
Det är halloween imorgon. Den 31 oktober alltså. Det är då halloween är, punkt slut, ingen diskussion. Jag ska på halloweenfest/-middag hos en av mina mostrar och två av mina kusiner, men det kommer ju såklart vara fler än dem där. Min moster och kusinerna tycker jättemycket om halloween, och pyntar hela huset och gården runt omkring, mer och mer för varje år. Det är väldigt läskigt, och det ska det ju vara på halloween. De brukar bla ha "blod" i badkaret i badrummet och ett år hade de "gravar" på framsidan av huset. De har väggar pyntade med spindlar eller annat obehagligt och mat med halloweentema. De går all in med andra ord. Jag tycker att det är jättekul. 
 
Jag personligen tycker inte om att bli skrämd. Jag har aldrig sett mer än 15 minuter på en skräckfilm, är världens mesigaste och blir typ rädd av minsta lilla. Och så tycker jag inte att det är kul heller. Därför har jag lite blandade känslor om halloween. Jag tycker att det är jättekul att klä ut mig (dock aldrig till något läskigt, för då blir man så rädd när man ser sig själv i en spegel), och det är alltid kul att vara på fest. Men när maten som serveras ser ut som fingrar, slime, och andra äckliga saker (fast det är ju goda saker med pynt på), och när man blir rädd, så är det inte lika kul. Men jag går dit i alla fall, för man ska ju ändå äta middag, och lite umgänge har ju aldrig skadat någon. Dessutom är det bara en gång om året, så jag tror jag överlever.
 
Här med avslutar jag min bloggvecka och lämnar över till näste modiga. Lycka till och vi ses någon gång!
Kram, //Vanessa Hedman, TE16



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0